.

Vid 5 gick jag och Linnea upp igår, efter en kvart kom Fanny och hennes pappa som skjutsade oss vidare till Linköping. Vi gick på bussen, resan tog 3,5 timme.
Jag var peppad, vilket vi alla var. Med stapplande steg tog jag mig på skidorna vidare till liften, vi åkte ända till toppen. Jag var uppe, äntligen. Backen började med en mindre men brant backe vilket jag skulle ta mig ner för, mina skid kunskaper är dom att jag åkt en gång innan för 4 år sen så ni kan tänka er hur det här gick.

Det gick fort, för fort och slutade med en rejäl vurpa brevid som ett litet stup. Med en skida låg jag på mage och väntade på att mina skrattande skidkompisar skulle komma ner. Resten av vägen ner var lång och med en mycket ömmande fot gick det saktare.
Den var blå och stor redan då och idag är det mycket mycket värre så dagen spenderas på akuten för min del.